litet p

Då var det äntligen JULLOV! I morse så var det först samling i klassrummet där det låg lussebulle och juice utdelat på varje bänk. Tur som jag har så var jag en av de första att anlända till klassrummet, så jag hade chansen att få sätta mig där den största lussebullen låg, haha ;)
   Sen var det juldans med alldeles för många elever samtidigt i en jympasal. Det var minst sagt rörigt...KAOS! Haha, alla sprang runt och dansade så som man antog att dansen skulle vara. Läraren som skulle ha koll och hade ansvaret för att styra upp dansen, såg precis ut som Nissan Elfrid i årets julkalender, haha, hon hade en grå klänning och en liten luva/ mössa, och ansiktet, kroppen och ALLTING såg ut som Elfrid. Fast det vara bara det att den här läraren var helt galen. Hon sprang runt och skrek och drog i en när man dansade fel, fick utbrott om man dansade åt fel håll och allt sånt...hon var helt besatt.:P men det var kul att se hur galen hon blev när hon märkte vilket kaos allting var, Haha, vilken julavslutning XD
   Sist var det julsånger i aulan. Vi fick lyssna till kören och esteter när de sjöng de avslutande låtarna. Återigen var publiken där jag satt jobbig. Det var några killar som satt bakom mig, skulle gissa att de gick i tvåan. Under hela framträdandet snackade de och höll på. T.ex. när det var två tjejer som stod på scen och sjöng en jättefin långsam låt, så satt de där och pratade mycket högt om hur bra Metallica är. Och hur kul det skulle vara ifall de (Metallica) kom in på scen och började spela och spotta (???va fan?) Efter det så var det ända jag hörde om hur bra Metallica är och hur coooola de är. Jag började verkligen bli irriterad. Men droppen var när det var en grupp som spelade instrument och sjöng, en lugn och tyst låt igen. Några i publiken började klappa i takt till musiken, och jag såg hur sångaren tittade på oss och hur hela hennes ansikte utvecklades till ett stort leende. Men då började killarna bakom mig också att klappa, fast de klappade konstant, inte till musiken utan högt och helt i otakt. Samtidigt skrattde de sina löjliga garv, de tyckte antagligen att detta var oerhört kul, att vara som små barnungar och förstöra. Jag vände mig då om, och tittade de rakt i ögonen. De fortsatte att skratta, men när de såg att jag inte slutade att glo, utan istället gav de världens mördarblick (eller något liknande) så tystnade de mycket kvickt. Jag hörde faktiskt inte någonting från dom under resten av föreställningen. :)